Förnuftet går på tomgång liksom min uppvomiterade buk. Jag läser Molière och försöker vara lite klok men ikväll blir det gissningsvis inte mycket gjort. Försöket till lyrikanalys av Tranströmer resulterade i ett språng till dramatiken som med ens känns ofarlig och kärleksfullt luddig. Något att vila lilla huvudet på. För just i detta nu tvivlar jag på att det finns mycket alls i detta huvud. Förutom en tryckande värk.
Aouwh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar