There's no place like home

Det är ljuvligt att vara hemma, med största sannolikhet blir det så ljuvligt just för att det är så begränsat och jag passar på att bara njuta av...familjen. Livet som det varit. Det känns på sätt och vis som att jag inte varit borta alls, samtidigt som jag varit borta en evighet. Igår kom jag fram, efter mycket om och med, till huset efter elva någon gång. Tog en kopp te och åt knäckebrödmackor med mamma och pratade tills vi klippte med ögonfransarna och inte kunde hålla gäspningarna borta. Idag blev det tiiidig uppgång och avfärd mot Storvreta. Tittade på Solsidan med Rebecca, tydligen är det jättekul för fyraåringar? Sedan packeterade jag in Oscar i tröja och sockor och overall och mössa och vantar och filt för maximal värme, slängde i honom i vagnen, upp med Rebecca och sedan knatade vi iväg till dagis. Fick klara redovisningar av Fröken R om det mesta i livet och flera gosiga kramar i hallen på dagis innan hon sprang iväg till dagens äventyr. Gick hem med Oscar som kikade chockerat på mig, varför vet jag inte, och busade runt. Vi hann med ungefär följande på en timme:

• Sängbus där liten herre kryper fort mot kanten av sängen och sedan kastar sig ut och ner, kräver uppmärksam Elin (inget barn trillade över kanten vid denna lek) 
• Liten herre försöker hala sig in under sängen för att få tag på en boll. Blir väldigt dammig. Oups. 
• Ta fram alla leksaker i leksakskorgen, värdera dem samt kassera dem. 
• Leka "prutt på magen" med följd av hjärtliga skratt 
• Leka tittut bakom ett draperi i en halv evighet 
• Klättra i och ur en korg som stod på golvet ungefär 288491 ggr samt kasta ut allt som fanns där i
• Försöka klättra upp i en bokhylla men misslyckas brutalt och bli kärleksfullt hånad av Elin 
• Hitta lampan i taket, peka och säga "dä!" 
• Kramas lite
• Klämma lite på brösten (Oscar då alltså, inte jag, jag vet hur de känns redan och är inte så impad)
• Plocka fram alla skor från skohyllan och kasta ner dem på golvet

Och typ en miljon till saker? Han är underbar men ansträngande och jag var lagom mör vid lunchtid när Maja kom tillbaka. Då hade vi dock redan avklarat en burk barnmat och puré och lekt ännu lite mer. Mamma kom också. Så när vi skulle åka passar lille herrn på att kräkas upp lunchen han åt en timme tidigare över en mössa, sig själv och mig. Och såg dessutom helt förtvivlad ut över sin handling. Stackars liten. 

Efter barnvaktandet blev det ett besök hos världens bästa sjukgymnast Monika som knådat, el-behandlat och dragit i mina stackars rygg/nackmuskler. Blev helt varm och go i hela kroppen och när jag kom hem igen åt jag lite lunch och la mig sedan på rummet för en liten nap. Blev extra mysigt när mamma kom in och stoppade om mig lite med ett till täcke. Mmmm. 

Sen blev dags för dagens absoluta höjdpunkt....