And boys who tuck you in at night

Jag menar; kylan, stressen, stan och mörkret hittar dig ändå

Ur en dagboks perspektiv borde väl den här bloggen skämmas med tanke på den ytterst sporadiska uppdateringen. Men i och med att dagens lektion handlade om 1700-talets media och dagböcker fick jag mig ett ökat sug efter att skriva av mig lite. Dagboken där du dokumenterar din tid, kan återuppleva det som passerat för alltid eller, i det här fallet, tills andan ligger på och bloggen raderas från cyberspace. 

Nåväl. Det börjar bli kallt i Lund. Naturligtvis inte kallt på riktigt, som hemma där man dör lite men ändå. Jag kommer dock på mig själv med att fnysa när Vilhelm säger att "det är jättekallt idag" och jag kommer ut och tycker att kallt?! Detta är väl inte kallt? Men det är klart. Varmt är det ju onekligen inte. Trots att vi är i Skåne. 

   På tal om Skåne var det Gåsmiddag i helgen hemma hos Vilhelms föräldrar där jag vågade mig på att smaka den omtalade Svartsoppan. Kan inte direkt påstå att det var en kulinarisk upplevelse utan snarare...speciellt. Men jag kände mig i alla mycket öppensinnig som gav det en chans. Gås däremot var mycket gott. Hade ingen riktig tanke på vad den ifråga skulle smaka men som sagt; mycket mycket gott. Så då är jag lite skånskare kan man väl säga. 

   Jag har även hunnit med en kväll i Malmö som började hemma hos en kurskamrat med rödvin och golvsittande och slutade med vilse i Möllan. Kom hem oskadd och med alla mina ägodelar, dock råkade jag slå in fel pinkod på mobilen ett antal gånger vilket lett till att jag ännu idag inte har någon telefon. Känns spartanskt och lite skönt att vara onåbar (sånär, you can always facebook me). Kanske inte när jag gör V orolig genom att försvinna i timmar efter föreläsning utan att meddela mig men hey, vardagen blir onekligen lite mera spännande! 

  Livet rullar på i maklig takt och det blir allt mörkare och kallare och det blir lite svårare att se när solen skiner, även om den gör det då och då. Det är som att dimman och mörkret hittar en, hittar mig kanske jag borde skriva. Det är tungt att vara människa ibland helt enkelt. 

   Vi får se om det blir mer frekventa uppdateringar på den här fronten, ännu är det ovisst. Men tills dess. På återseende. 

Focus, let go

Den fruktade tentan har kommit och passerat och var inte så omöjlig som hjärnspökena fick det till. Jag går nu vidare och hoppas på det bästa i resultatväg. Tisdagen spenderades till stor del i sängen, i det vakuum som bildats efter massivt plugg. Sedan tog jag mig till Malmö där jag mötte upp med Emma och en bag-in-box med vin. Köpte med oss thai-mat och goffade i flera timmar innan vi avancerade till soffan där vi skypade, pratade och drack mer vin. Trevlans!
Vaknade idag upp något förvirrad bredvid en halvnäck brud och åt gottigott frulle i hennes kök.
Ny delkurs har börjat; barocken till romantiken och det ser lovande ut! Inte minst då föreläsaren är mumsig.
Lite mer inspiration för att smarta till sig för professorn kanske... he he.