Firar avklarad tentamen med champagne, the way it's done.

Hej från fröken ägghuvud! Long time no see, inte sant? Ni vet hur det är, fullt upp hela tiden. Har precis avklarat en klurig tenta i barock -> romantik som kändes lite sisådär men jag hoppas på det bästa. Nöjd över att ha packat ihop alla delkursens böcker i en påse som bar VÄNTAR på att få kila iväg till biblioteket och lägga sig tillrätta i hyllorna. Ännu mer nöjd över att jag lånade nästkommande litteratur redan igår, innan mina kära kurskamrater hann lägga beslag på dem. Nästa delkurs verkar riktigt kul och jag ser fram emot att börja läsa böckerna. 

   Annars händer inte jättemycket här i Lund. Det är fortfarande grönt och våraktigt ute men inne har vi adventsljustake och röda julstjärnor. Glögg har vi druckit ett par gånger och det hänger kulor i krukväxterna. Lite julstämning måste lilla Elin få december ut, det ska njutas för bövelen!

Nu ska jag dock hasta vidare. Ska flyga hem till Uppsala med ett pitstop i Stockholm där det bjuds på middag på Operakällaren. Julbord minsann. Mumsigt. Eftersom jag är en stackars fattig student (blev faktiskt lite ledsen i ögat nyss när jag kollade mitt saldo) blir det riktigt trevligt att få smörja kråset på någon annans bekostnad. Kommer fram till Sthlm vid tre så ska kolla lite julklappar också, fattas till modern, syster, Hans, bror och nåt litet till Emma. Det löser vi!

And boys who tuck you in at night

Jag menar; kylan, stressen, stan och mörkret hittar dig ändå

Ur en dagboks perspektiv borde väl den här bloggen skämmas med tanke på den ytterst sporadiska uppdateringen. Men i och med att dagens lektion handlade om 1700-talets media och dagböcker fick jag mig ett ökat sug efter att skriva av mig lite. Dagboken där du dokumenterar din tid, kan återuppleva det som passerat för alltid eller, i det här fallet, tills andan ligger på och bloggen raderas från cyberspace. 

Nåväl. Det börjar bli kallt i Lund. Naturligtvis inte kallt på riktigt, som hemma där man dör lite men ändå. Jag kommer dock på mig själv med att fnysa när Vilhelm säger att "det är jättekallt idag" och jag kommer ut och tycker att kallt?! Detta är väl inte kallt? Men det är klart. Varmt är det ju onekligen inte. Trots att vi är i Skåne. 

   På tal om Skåne var det Gåsmiddag i helgen hemma hos Vilhelms föräldrar där jag vågade mig på att smaka den omtalade Svartsoppan. Kan inte direkt påstå att det var en kulinarisk upplevelse utan snarare...speciellt. Men jag kände mig i alla mycket öppensinnig som gav det en chans. Gås däremot var mycket gott. Hade ingen riktig tanke på vad den ifråga skulle smaka men som sagt; mycket mycket gott. Så då är jag lite skånskare kan man väl säga. 

   Jag har även hunnit med en kväll i Malmö som började hemma hos en kurskamrat med rödvin och golvsittande och slutade med vilse i Möllan. Kom hem oskadd och med alla mina ägodelar, dock råkade jag slå in fel pinkod på mobilen ett antal gånger vilket lett till att jag ännu idag inte har någon telefon. Känns spartanskt och lite skönt att vara onåbar (sånär, you can always facebook me). Kanske inte när jag gör V orolig genom att försvinna i timmar efter föreläsning utan att meddela mig men hey, vardagen blir onekligen lite mera spännande! 

  Livet rullar på i maklig takt och det blir allt mörkare och kallare och det blir lite svårare att se när solen skiner, även om den gör det då och då. Det är som att dimman och mörkret hittar en, hittar mig kanske jag borde skriva. Det är tungt att vara människa ibland helt enkelt. 

   Vi får se om det blir mer frekventa uppdateringar på den här fronten, ännu är det ovisst. Men tills dess. På återseende. 

Focus, let go

Den fruktade tentan har kommit och passerat och var inte så omöjlig som hjärnspökena fick det till. Jag går nu vidare och hoppas på det bästa i resultatväg. Tisdagen spenderades till stor del i sängen, i det vakuum som bildats efter massivt plugg. Sedan tog jag mig till Malmö där jag mötte upp med Emma och en bag-in-box med vin. Köpte med oss thai-mat och goffade i flera timmar innan vi avancerade till soffan där vi skypade, pratade och drack mer vin. Trevlans!
Vaknade idag upp något förvirrad bredvid en halvnäck brud och åt gottigott frulle i hennes kök.
Ny delkurs har börjat; barocken till romantiken och det ser lovande ut! Inte minst då föreläsaren är mumsig.
Lite mer inspiration för att smarta till sig för professorn kanske... he he.

Don't tell me I suck cuz' I already know

Jag tentapluggar och känner ångesten krypa in under skinnet och lägga små, små ägg i miljontals som kläcks och krälar runt inuti mig. Men jag gör det i alla fall utklädd; som ni ser på bilden. Lite halloween-feeling sådär. Jag ska föreställa en artsy fransos i desperation. Men det såg ni väl?

Vädret är ändock helt ypperligt för studier. Icke-väder. Tandläkarväder. En enda stor gråvit sörja. Inget som lockar en att gå ut med andra ord. Så jag spaltar upp antiken, medeltiden och renässansen och läser Rolandssången och Gilgamesh och Bibeln och Shakespear och Dante och allt blir en härlig sörja i detta tomrum jag vill kalla huvud. Joy. Nej. Söndagsångest blandat med tentaångest. Hörde jag någon säga "täcke över huvudet"?

hoemance

Kära bloggläsare. Jag märker att mina uppdateringar inte är särdeles frekventa och det kan man väl tycka är beklagligt, om man nu intresserar sig för mitt liv vill säga. I veckan har det hänt en del; såsom att min ömma moder och styvfar förädlade Sveriges sydligare delar med ett besök. Det jag dock vill ta mig en stund, i mitt tentaplugg, för att berätta för eder är att jag i Lund fått en hoemance, Emma. Första dagen på universitetet och det sa KLICK i och med att jag frågade ut tidigare nämnda dam på en fikadejt. Fikadejten blev succcé och resten är, klyschigt nog, historia. Timmar på Espresso House försvinner i ett kick när vi köper karamell-latte och tråkiga föreläsningar fördrivs med klotter. Emma är helt enkelt helt underbart härlig att vara med. 

Jag ville bara egentligen presentera min bästa lundavän och säga att jag gillar Emma väldigt mycket. 

Det enda som finns dokumenterat bildmässigt på oss, från en vinkväll i september. 

Helgmys på akutmottagningen

De senaste dagarna har inte varit så kul, nej. Det hela började med att jag på lördag vaknade i gryningen med lite besvär som orsakar ständig gång på damernas - if you know what I mean. Satans jävlar, det var ju kasst men sånt går att fixa relativt smärtfritt tänkte jag och ringde min ömma moder och fick recept på medicin som fixar biffen. Lite senare på eftermiddagen, dagen förlöpte med ihärdigt spring och jävligheter. Dessutom började jag må riktigt riktigt illa. Efter en kort promenad till Ica som V lurade ut mig på började det hugga i vänstra sidan av magen och illamåendet stegrades. Blev hemgång och sängliggande. Efter någon timme, som jag spenderat ensam i sängen, började jag frossa och huggen blev allt värre. Ringde mor som uppmanade mig att ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd om vart jag skulle söka vård. Blev ett "åk till akuten på en gång".
Ringde V och hulkade av smärta och vi åkte taxi till akuten där en evighetsväntan började. Satt först i väntrummet och grät tills jag fick komma till receptionen och därmed komma in och ligga på en bår. Blodprover, urinprover, blodtryck och liknande togs och efter inte så lång tid alls fick jag träffa doktor som klämde och kände och slog till mig på ryggen. Eftersom det smärtade något så förbannat över vänster sida var det sannolikt något med njurarna, kanske njursten eller inflammation. Kanske något annat, man vet inte. Stora mängder blod i urinen. Kräktes inne på toaletten. Får smärtstillande och hänvisas sedan till väntrummet då man ska testa mina prover lite till. Klockan var då kanske sju på kvällen och vi hade kommit in vid halv sex. Vid tio får jag komma in på ett rum för att vänta på läkare, något hungrande eftersom vi inte ätit något, inte har mynt till de få maskiner som finns att få mackor/frukt/godis/läsk ur, och inte har vågat gå från väntrummet för att köpa något IFALL jag blir inkallad just då. Finns det tid nu innan doktorn kommer? frågar V sköterskan. Nja, det vet jag inte, han kan komma när som helst svarar hon.
Halv ett kommer läkaren som säger "vi kan inte konstatera något från dina prover, det kan vara ett flertal olika saker, kom hit igen imorgon förmiddag, helst innan tio, så tar vi nya prover". Får lite smärtstillande med mig hem och beger oss hem för lite sömn...

Så, igår gick jag naturligtvis inte upp och iväg innan klockan tio. Jag var helt utslagen och sov som en klubbad säl till halv tolv. Åkte själv då V behöver plugga och jag inte vill ha skuldkänslor för missad studietid. Kom dit cirka kvart över tolv, fick vänta någon timme, komma in, göra prover och faktiskt få veta "proverna kommer ta minst en timme att undersöka, kanske två eller mer - så om du vill ta en promenad eller så får du gärna göra det" - det var ju skönt att få veta men jag stannade ändå i väntrummet med studielitteratur och försökte få någonting gjort. Ungefär 3 timmar senare får jag komma in i ett rum och där vänta en timme på att läkare kom, en störtskön typ som klämde och kände igen och konstaterade att jag hade inflammation i kroppen (baserat på en för hög snabbsänka) och att det sannolikt var njurarna. Skulle fixa så att jag fick smärtstillande och något mot illamående av sköterska - vilket jag inte fick förens typ 1 timme senare damn you sköterska - och sen komma tillbaka. Väntade i en timme till innan läkaren (som var underläkare) kom med en högre uppsatt läkare som undersökte osv. och konstaterade att det mest troliga var njurbäckeninflammation vilket kommer sig av UVI som stiger uppåt njurarna. KUL då. 

Han ordinerade dessutom att jag skulle få dropp innan hemfärd då jag hade alldeles för låga vätskenivåer. Så en barsk sköterska kom och fixade det och sen skickades jag iväg på min bår till ett inre väntrum där det var alla möjliga slags typer, bland annat en sjukt gnällig tant som såg mig som någon slags bundsförvant och stod och klagade vid mig tills jag låtsades somna. Fick någon slags panisk känsla av att ligga där och ville helst bara slita ur droppet och springa men efter någon timme blev jag befriad och fick åka hem. Skönt det. 

Ja, det var min helg det! 

Hit me hard, hit me right between the eyes, I wanna see the stars

Hej världen. Jag har haft lite brist på inloggningar här senaste veckan, inte för att jag haft det stressigt eller så. Jag bara låter bli. Liksom. En blogg är ju inte direkt det viktigaste i livet.
Men, here I am, nice and dandy! En vecka i Lund har snart passerat och den utan min kära, kära, vapenslagare Emma som jag saknar en hel del. Några föreläsningar har det blivit liksom en hel del läsande av böcker som aldrig tar slut (don't get me wrong, jag älskar att läsa men det gör inte att jag älskar alla böcker). Redaktionsmöte för nationstidningen har det varit, förenat med pubquiz och god mat på ÖG. Jag har börjat träna igen och har blåmärken på armarna av sparkar och slag och tycker det känns riktigt tjusigt.
Ska faktiskt iväg nu på träningspass, det fruktade fredagspasset på Real Fighter. Gissar mig till att jag kommer vara lagom mör imorgon.... Tur då att det är lördag och jag inte har några planer alls! Förutom att vi ska åka till Malmö lite. Nej, hörni, mer informativa inlägg får skjutas på till framtiden, jag behöver trampa iväg till den svettiga träningslokalen och svettas lite.

And I'm in Lund again...

Här sitter jag i min ensamhet i Lund. Roligare har man ju haft det hörni.
Flög hem från Bromma Airport lite efter klockan åtta imorse och landade i Malmö runt 9.20. Vilhelm kom och hämtade mig och det var ju trevligt så slapp jag åka flygbuss och kom snabbt snabbt till Lund. Fint!
Hann i god tid till dagens föreläsning och ett kärt återseende av Emma! Käkade lunch på stan och "fikade" i fyra timmar - imorgon beger hon sig ironiskt nog till Uppsala en vecka...
Sedan halvsex-tiden har jag inte gjort mycket, väntat på att Vilhelm ska komma hem från något möte som aldrig tar slut och ätit lasagne som fanns i frysen - inte så mysigt.
Riktigt jäkla megatrött efter gryningsuppgången vid 5.40 imorse och nervös inför morgondagen...
Ska nog ta och lägga mig med Tristan och Isolde istället för att häcka här. Mmbop.

Not ready to go back

Jag vill inte åka tillbaka till Lund än! Det är lördag och min hemvändarvecka börjar lida mot sitt slut. Veckan har gått snabbare än snabbast och jag känner mig inte alls redo att åka söderut än. Jag har inte hunnit allt än ju! Ikväll måste jag välja mellan 1. Följa med syster till Sthlm och parta 2. Stanna hemma och umgås med mamma som jobbat mest hela tiden och har ledig kväll ikväll 3. Hänga med Mikaela som jag inte träffat på evigheter. Möh! Jag vill ju helst göra alla tre saker men jag vet inte hur det ska gå till. Dessutom vill jag hinna träffa pappa lite mer också. Egentligen går mitt tåg till Lund kl 12 imorgon men jag tror det blir en senare resa.  

Nytt annars? Jamen vi har tydligen skaffat katt. Så idag bar det av till djuraffären för att köpa kattlåda och klösbräda och catnip för att locka valnötsskallen dit vi vill. Bra det. Om några timmar ska jag in till stan för att fika med Elin och sen väntar kvällsvalet. Jobbigt.
Igår blev det drinkar på Uplands med Sophia, vilket var mycket trevligt! 

Lillasyster

Ett par på bal

Hittade en par-bild från Fest Filbyterium Lundense förra helgen.
 Ja, så kan man ju se ut.

Varför jag älskar Lars Winnerbäck

Höjdpunkten häromkvällen var självfallet Winnerbäck-konserten på Cirkus. Åkte från Uppsala redan vid 16 med mor och Hans och vi käkade middag på Cirkus restaurang som var över förväntan. Ovan konsertupplevelse att äta finmiddag i lokalen innan. Sedan började det.
Stämningsfullt med lite mystik, glödlampor som hängde i taket liknade eldflugor om natten. Avskalat med bara Lasse och 3 personer som utgjorde bandet. Enkelt men å så effektfullt.
En nedtonad konsert, mycket melankoli men det är just det jag gillar med Lasse. Han gör melankolin så vacker. Han väcker så mycket känslor hos mig; upprymdhet, framtidstro, sorg, ilska, ett jävlar anamma, nedstämdhet, en längtan tillbaka - allt på samma gång och så mycket mer. Han är så utlämnande och naken och klädsamt blyg. I texterna kan jag läsa in så mycket av mig själv, hur douchigt det än låter. 

Under konserten satt jag både med ett leende och med tårar i ögonen. Vid "Kom ihåg mig" kunde jag inte hejda mig utan föll tillbaka i minnen och saknade någon som varit med så många gånger. 

Jag älskar Lasse för att får mig att känna så mycket på så kort tid. Och det med lite melodi. 

Varför sa du ingenting? Varför lät du mig gå vilse? 

Ingen ska se mig gå ner mig, jag kommer tillbaka! Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så. 

There's no place like home

Det är ljuvligt att vara hemma, med största sannolikhet blir det så ljuvligt just för att det är så begränsat och jag passar på att bara njuta av...familjen. Livet som det varit. Det känns på sätt och vis som att jag inte varit borta alls, samtidigt som jag varit borta en evighet. Igår kom jag fram, efter mycket om och med, till huset efter elva någon gång. Tog en kopp te och åt knäckebrödmackor med mamma och pratade tills vi klippte med ögonfransarna och inte kunde hålla gäspningarna borta. Idag blev det tiiidig uppgång och avfärd mot Storvreta. Tittade på Solsidan med Rebecca, tydligen är det jättekul för fyraåringar? Sedan packeterade jag in Oscar i tröja och sockor och overall och mössa och vantar och filt för maximal värme, slängde i honom i vagnen, upp med Rebecca och sedan knatade vi iväg till dagis. Fick klara redovisningar av Fröken R om det mesta i livet och flera gosiga kramar i hallen på dagis innan hon sprang iväg till dagens äventyr. Gick hem med Oscar som kikade chockerat på mig, varför vet jag inte, och busade runt. Vi hann med ungefär följande på en timme:

• Sängbus där liten herre kryper fort mot kanten av sängen och sedan kastar sig ut och ner, kräver uppmärksam Elin (inget barn trillade över kanten vid denna lek) 
• Liten herre försöker hala sig in under sängen för att få tag på en boll. Blir väldigt dammig. Oups. 
• Ta fram alla leksaker i leksakskorgen, värdera dem samt kassera dem. 
• Leka "prutt på magen" med följd av hjärtliga skratt 
• Leka tittut bakom ett draperi i en halv evighet 
• Klättra i och ur en korg som stod på golvet ungefär 288491 ggr samt kasta ut allt som fanns där i
• Försöka klättra upp i en bokhylla men misslyckas brutalt och bli kärleksfullt hånad av Elin 
• Hitta lampan i taket, peka och säga "dä!" 
• Kramas lite
• Klämma lite på brösten (Oscar då alltså, inte jag, jag vet hur de känns redan och är inte så impad)
• Plocka fram alla skor från skohyllan och kasta ner dem på golvet

Och typ en miljon till saker? Han är underbar men ansträngande och jag var lagom mör vid lunchtid när Maja kom tillbaka. Då hade vi dock redan avklarat en burk barnmat och puré och lekt ännu lite mer. Mamma kom också. Så när vi skulle åka passar lille herrn på att kräkas upp lunchen han åt en timme tidigare över en mössa, sig själv och mig. Och såg dessutom helt förtvivlad ut över sin handling. Stackars liten. 

Efter barnvaktandet blev det ett besök hos världens bästa sjukgymnast Monika som knådat, el-behandlat och dragit i mina stackars rygg/nackmuskler. Blev helt varm och go i hela kroppen och när jag kom hem igen åt jag lite lunch och la mig sedan på rummet för en liten nap. Blev extra mysigt när mamma kom in och stoppade om mig lite med ett till täcke. Mmmm. 

Sen blev dags för dagens absoluta höjdpunkt....

Den där järnvägen...

As per usual har SJ även mage att stå stilla en himla massa på vägen. En liten paus utanför Nässjö och åter en ute i ingenting. Trafikfel och signalfel. Allt är bara fel med SJ.
Jag skulle i detta nu sitta hemma i det gula köket på gatan med likadana hus och äta matrester från familjens middag och dricka te ur blåa Ittalamuggar med djur på och slå tån i någon av de vita förbannade köksstolarna min bonusfar är så fäst vid och svära lite men allt skulle vara så fint ändå för jag skulle vara hemma hemma hemma.

Men att sitta på Stockholms skitcentral och rulla tummarna är ju också kul.

Satans Järnväg

Lämnar Lund bakom mig, fast egentligen framför då jag sitter baklänges, och susar genom södra Sverige mot Uppsala. Något frustrerad över att jag glömde hörlurarna hemma och därför inte kan lyssna på musik eller titta på film. Nåja. Jag har internet, böcker och tomma dokument att fylla.
Återigen ger SJ mig en vacker fönsterplats:

Och jag känner att åh vad glad jag blir av att kasta pengar på SJ för överprisbiljetter där man inte ens kan få ett fönster vid fönsterplatsen. Nja. Nästa gång får det nog bli flyg istället. Billigare och snabbare. Mindre miljövänligt javisst men jag kompenserar väl genom mitt cykeltrampande dagarna i ända i Lund. 

Vicious-lady on train

p.s Innan jag åkte spelade jag och V lite Alfapet och hade tända ljus och lite musik och så regnade det ute i gråheten. Det tycker jag var himla fint. 

Little hausfrau

Söndagen kom och gick i hemmafruns sakta lunk. Vi sov ut och "lyxade" sedan till det med flottigt mat på Donken. Cyklade en tur och upp till Willy's där vi orienterade oss en bra stund och sedan cyklade hem med fullastade cyklar och en smärre hål på matkontot. Mycket mat med andra ord. Väl hemma delade jag upp allt kött vi köpt i olika stora portioner och frös in - nu har vi stora lass blandfärs, fläskkotletter, kyckling och bacon. La en liten gödkyckling på tining och började baka kakor. Blev en dubbel sats med chocolate chip cookies som fick svalna på balkongen medans jag späckade kycklingen full med dragonsmör och citron och vitt vin. Någon timme senare var den vackra skapelsen klar och avnjöts med vitvinssås med citron och ris. Resten av kvällen blev det film och kramar och pussar. 

Idag har jag dessutom diskat upp allt från gårdagen och städat upp i lägisen (dammsugning får dock V ägna sig åt medans jag är borta - någon måtta får det vara!) samt packat ihop en kappsäck med kläder och böcker för en veckas vistelse i Uppsala! Ska bli så otroligt skönt att komma hem igen till mamma och pappa och syster och alla fina. Lite konstigt känns det dock att lämna Lund och lägenheten och Vilhelm en vecka. En vecka går dock fort, helt jäkla sjukt fort. Så jag ska passa på och njuta av Uppsala. Snart åker jag!

 
Gårdagens handling. Vilhelm fick Gainomax. Jag fick ett paket Silica. 

ÖG got good balls

Kul med bal! Oväntat god mat, jordärtskockssoppa, älgstek med vodka- och lingonsky och hjortronparfait - det sista var inte mycket att hurra för men ändå - bra betyg helt klart. Fick Sir Vilhelm till bordsherre, till vår förvåning, och därmed den ytterst förträffliga bordsdamsgåvan - munspelet. Så att vi kunde finna vår melodi för kvällen, tveksamt om vi gjorde det dock. På andra sidan satt det en trevlig tysk som inte förstod särdeles mycket av underhållningen men var glad ändå. Även ett trevligt par mittemot oss som det pratades mycket med. ÖG's kör sjöng helt fantastiskt och i allmänhet var underhållningen bra, om man bortser från en del långrandiga tal. Tal är ju självklart men ibland kan det ju vara trevligt att hålla sig kort och koncist. Lite vals och foxtrot blev det också även om vi drog oss rätt tidigt. En bra första bal, om ni frågar mig, och det gör ni ju. Såklart. 

Innan bal

Under middag

Stilig bordsherre (pssst, det blev ett hemsläp med den!)

Vad är väl en bal på borgen?

Hej, jag tänkte bara informera om att det snart är dags för bal. Lösögonfransarna är fastklistrade, ozonlagret förstört av rikliga mängder hårspray, läppstiftet målat och naglarna lackade. Nu är det bara klänning kvar men det är ju en smärre detalj. Önska mig lycka till på valsen. Hoppas det funkar att freestyla lite. Hehe. 

Ostroskopet

Läs Östgöta Nations tidning, Ostroskopet. Än så länge har jag gjort denna lilla intervjuartikel! Klicka här för att läsa!

SE MIG, HÖR MIG, BEKRÄFTA MIN EXISTENS!

Vänta nu - vad är det jag skådar?! En....en.....en.....

KOMMENTAR?!

OH MY GAD! Jag är bekräftad!

Alltså jag har ju liksom inte direkt sådär jättestor behov av kommentarer förvisso. Och inte heller tänker jag börja tjöta om dem. Men ändå. NÅGON SER MIG! (Och Anahita också, fast på FB) Okej för att det Emma och hon är sis. Men ändå.

Jag inser själv att det är ohållbart om folk börjar kommentera - jag kommer ju få en hjärtinfarkt. 

Ready, set, die.

Här sitter jag och vill känna mig lite halvsnygg sådär för att man blir liksom snyggare när man anstränger sig.

Sen började jag tänka lite på vad jag ska fixa till för att bli lite mera snygg sådär. Förutom att fixa min grobianpanna, är jag liksom tångförlöst eller varför har jag ett ingröpt huvud? Sen är ju en ny näsa på agendan. 

Så skådar jag något med mitt norra öga som inte tilltalar mig alls. Det gör mig rent utav förfärad. Jag blir nästan förbannad. 

Blommajävulen jag köpte i lördags har gått och dött av lite solsken! Något annat kan det inte vara. Jag känner mig minst sagt chockerad och häpen och liksom, lurad. Bedragen. Sorgsen. Här har man gått och försökt göra det fint i fönstret och vad händer? Jo det DÖR!

Sorgen bara väller över mig. Min totala oförmåga att ta hand om en krukväxt! Hur ska jag någonsin kunna bli mor när jag inte ens kan få en liten planta att leva i en vecka?! Jag borde sterilisera mig på en gång! Jag får helt enkelt bli gammal tillsammans med en bunt katter, de verkar rätt självgående. Mina drömmar raseras och krossas, hela världen blir ett nattsvart hål jag sugs ner i. 

Sen kommer jag över sorgen och blir helt enkelt sur. Jävla plantjävel att gå och självdö. Lite go får man väl för ini helveta ha i sig? Den här plantan och jag hade helt enkelt aldrig kunnat bli mer än vad vi var, för plantan hade ingen som helst vilja till något. Jag har lite vilja i alla fall. Och sen börjar jag fundera på om jag kanske ska ta och färga ögonbrynen, de känns lite ljusa liksom. (här syns för övrigt min grobianpanna)

Får du ro då och då bland alla tentor och poäng?

Idag är jag trött för jag har sovit så fruktansvärt dåligt. Det gör mig lite grinig också.
Jag har ont i muskler jag inte visste att jag hade efter gårdagens minst sagt intensiva thai-träning (svetten rann efter uppvärmningen, gissa hur jag mådde efter den totala träningen? Hej spaghettiben!) 
Dagens föreläsning gällande Iliaden och Homeros har jag fattat noll av då jag fortfarande inte förstår danska (och inte läst Iliaden som jag skulle). Jag har haft en trevlig eftermiddag hemma hos kurskamraten Kalle tillsammans med min trevliga vän Emma, delandes på en kebabpizza. Efter att ha vinkat av Emma vid tåget har jag botaniserat i ett mycket trevligt antikvariat som är sådär dammigt och täckt till längden och bredden av en salig blandning böcker, där samtalade jag en stund med den mycket söte mannen som innehar antikvariatet om böcker och porträtt och Jane Austen. Sen har jag cyklat genom ett höstigt Lund och tänkt (som många andra) att Universitetsbiblioteket är otroligt vackert i höstskrud. 
Nu ska jag snart bege mig till ÖG för en liten intervju, som ni självklart sedan kommer läsa på ostroskopet.ostgota.nu sen, och efter det blir det bullbak! Kanelbullens dag kan inte passera utan att en bulle placerar sig göttigt i min mage. 

Tillsammans är man mindre ensam...

Men ibland är man mer ensam tillsammans med någon.
Ensamhet.

Don't you know who I think I am?

Helgen är över och måndagen onekligen här. Det är dock svårt att ha söndagsångest/måndagshat när man är ledig på måndagen. Eller ledig, det är ju definierbart, det finns ju en jäkla massa att läsa hela tiden i alla fall.
Men som sagt, ingen nödgad närvaro i skolan idag och med det känns allt slappt och hängande. Ska strax cykla ner till AF-borgen och införskaffa en kopia av Iliaden som sedan ska "slukas" innan morgondagens föreläsning. Så kul det ska bli! Ännu lite senare blir det dock till att påbörja träning ála Lund. Kickar igång kampsport på RealFighter och hoppas på det bästa.

Helgen har varit lugn, måste jag säga. Fredagen åkte Vilhelm och jag till IKEA samt Väla centrum i Helsingborg och stannade över natten hos föräldrarna. Lördag blev det kylskåpsshopping och sedan middag med V's lillasyster Hanna, bara vi två, på Viggo's. Trevligt! Söndag blev det dimmig segling med V längst med kusten och paus med varm choklad. Det var muy bien. Seglingen alltså, även om choklad alltid är gott. Kul att segla! Och jag suger inte helt och fullt på det. Det är ju också trevligt. Väl tillbaka till Lund var vi trötta och hungriga och köpte en finfin flottig kebab var som vi slaskade i oss hemma medans vi tittade på Dumbo (väldigt vuxet, I know). 

Det är fest hos mig ikväll och du är välkommen in

Ni vet dagen efter, så här såg den ut för mig idag. Vaknade halv elva med en finfin baksmälla och en stökig lägenhet och en okänd naken man bredvid mig. Det där sista var inte riktigt sant för det var ju Vilhelm och honom känner jag ju någorlunda i alla fall. Blev pizza till frukost från pizzerian nedanför och jag konstaterade att det är ungefär 40 steg dit (ja, jag räknade, men sen så är det ju olika på långa ben liksom) och det kändes helt överkomligt. Dessutom sken solen som om de vore sommar och jag hade på mig rosa velourshorts och pizzabagaren är en jättesöt grek som verkligen öser på oliver när jag ber om "massa oliver". Efter intagandet av föda blev det städa städa städa.
   Igår var det slut på första delkursen och jag höll med tentafest i lägenheten. Om jag ska tro V's uträkningar blev det ungefär 1 person per kvm och det är väl helt okej? Trevligt med massa folk även om kvällen lämnade några frågetecken hängande i luften som varför kände jag med fingrarna på en het spisplatta eller varför avslutades kvällen med att några av oss satt i en bil och "hade det mysigt". För egen del avslutades det som en gammal tant med mys i sängen. Utan fylleångest. Vad fint. 

I don't mind making jokes, but I don't want to look like one.

Tankarna studsar omkring när det är meningen att jag ska vara produktiv. Det är väl konstigt hur livet vrider och vänder sig åt håll man aldrig anat. Känner att jag är så långt borta från mitt ”riktiga liv”. När pappa ligger på sjukhus och lillasyster fyller år imorgon. Allt jag kan åstadkomma är ett menlöst telefonsamtal för att kolla att allt gått bra och att alla som ska leva fortfarande är vid liv. Och det blir första gången på 17 år jag inte är med min syster på hennes födelsedag, det känns ofattbart konstigt på något sätt. För ett år sen var jag nyopererad och var med pappa på Musikverkstaden för att köpa ett fint keyboard. Tittar på inspelningen av Emma spelandes och längtar hem till min familj. Till min lillasyster som inte är så liten längre och så väldigt klok och till min nyopererade pappa och till min kramiga mamma som alltid tänker på mig. Och min styvfar som nog är en av de snällaste styvisar man kan ha.
En konversation igår fick mig att längta efter mina vänner. Att sitta i ett studentrum på en säng och dricka te och prata secret stuff.
Försöker intala mig att never look back, move forward, men det är så svårt när jag drömmer om nätterna och får gnag i bröstet. När jag inte kan släppa ord, handlingar, tankar. Som ligger i det förflutna men ändå stinger till ibland. Ibland önskar jag att jag var en sån som inte tänkte alls.

LUND UNIVERSITY

Ville bara visa upp en liten present som jag fick av en viss fin pojkvän igår. Är den inte vacker så säg? 

Nu är jag redo för en gedigen studietid, inte sant?
Ska återgå till mina hemmafru-sysslor nu (att hänga skjortor i tvättstugan är onekligen något nytt för mig) - disken står och frodas i köket och jag tror dammsugaren ska få ta och luftas lite. 

Vem som helst som vill nånting kan tjäna en miljon

Det är tisdag och jag dör slapphetsdöden. Igår var det deadline på den första "hemtentan" under utbildningens gång. Alltså skulle tre analyser; en dramatikanalys, en lyrikanalys och en epikanalys på olika texter lämnas in 12.00 på kurswebben. Vid söndag kväll hade jag ännu bara gjort två stycken och inte ens bestämt mig för vilken text jag skulle ta för epik. Hello sistaminutenbruden. Så jag gick upp klockan åtta, glad i hågen och smattrade iväg på datorn i två timmar och sedan var det klart. Orka överanalysera liksom.
Resten av dagen kändes sådär lagom otvungen. Cyklade en liten tur, var på biblioteket och lånade en del böcker inför nästa delkurs, fikade på stan med Vilhelm och klockan fyra var det dags för mitt första yogapass här i Lund. Kom, fint nog, sent efter att ha cyklat vilse kring industrigator och kom in lagom flåsig och bara kastades in i "nu så andas vi djupt och långsamt och böjer på oss tills vi spricker längst hela ryggen". I början av passet fick jag grova känslor av att vomitering var på uppgång men turligt nog slapp jag det (speciellt tur eftersom yogadamen placerade mig allra längst fram, kanske som straff för min sena ankomst, och jag var därmed i allas syn...). 75 minuter senare var jag så lagom mör och glad och cyklade inte vilse på vägen hem.
Den renande känslan av yoga alltså. Gillar att det här verkar vara riktigt jobbig, hård, svettyoga. Idag är träningsvärken helt absurd. Min kropp har liksom vant sig av med det, har inte varit på gymmet sedan min flytt hit och yoga var det väl ett helt år sen. Men men. Nya tider nu. Bra så!


Idag blir det att läsa och hitta konstruktiv kritik på analyser inför morgondagens opponering. Och så ska jag läsa i "Till Esmé" av J.D Salinger. Lite nöjesläsning. Vad fint det blir. Kanske jogga en tur om den andan ligger på.

You're brave enough to leave me with my gastly mind

But there are things you need to know about me. I'm weak right now, so weak right now. I need proof before I dare to open this heart. So I've prepared a quiz for you. Would you freak out if I said I liked you? Do you walk the line? Is your IQ higher than your neighbours? And is it very much higher than mine? Can you sleep when I grind my teeth? Do you look away if I slob when I eat? Will you let me be myself? Can you at all times wear socks? Because I'm still scared of feet. And if I'd fall, would you pick me up? If I'd fall, would you pick me up? Do you talk in the middle of Seinfeld? Do you read more than two books a month? Do you get racist or sexist when you've had a few? Is it fine if I make more money than you? Have you slept with any people I work with?Is there anyone you'd rather wish I'd be? Do you still keep pictures of old girlfriends? Are they prettier than me? 

Man kan aldrig få för mycket rödbetor

Jag tog mig ner på stan idag. Cyklade i maklig takt ner till Mårtenstorget där det var marknad. Stånd efter stånd med grönsaker och frukt och blommor. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att botanisera runt bland kålrötter och solrosor. Klämde på fina, närodlade rödbetor och smekte röda päron över dess svällande buk.
Köpte med mig en hel påse med potatis, rödbetor, svartrötter (eh, MUMS), palsternacka, päron och färska fina majskolvar för bara 60 kronor. Så billigt och så fint. Köpte en blombukett av en söt tant och enstaka solrosor av en bedårande blond påg.  Resten av dagen har jag tillbringat i lägenheten, pysslandes med ditten och datten och undvikande av dotten. Har kommit en bra bit med det som jag måste dock, alltid något.

Här kommer lite Lundblickar för den intresserade.

 Universitetsbiblioteket

 Dag Hammarskjöldsväg 1B, eller som man också kan säga, hemma

 Tämligen provisoriskt

 I Lund äter studenterna lunch på torget. Tydligen. 

 Lilla Fiskaregatan 

Lördagskväll i eget sällskap

  

Vardagsrummet, soffdelen

Me, myself and I

Godmorgon på sig! Här sitter jag och ser ut som ett psykfall med morgonkaffet. Tror jag sovit bort det mesta av den mysiga smittan som härjar i min kropp. Nu är det bara konstant illamående och lite spontanthrow-ups som återstår. Men helt klart bättre idag. Hoppas det fortsätter i denna riktning nu.

Annars då? Tja, testar på att vara gräsänkling for the first time. Pågenlimpan har åkt iväg till någon ort jag inte registrerat för att trimma styrelsemedlemmar eller något liknande. Väldigt uppmärksam girlfriend, yes.
Så med andra ord har jag ett dygn helt allena att göra vad jag vill med. Eller vad jag vill. Analyserna pocker ju en aning på uppmärksamhet. Men annars tänkte jag ta mig en promenad ner på stan kanske. Njuta av lite frisk skåneluft. Pilla mig i naveln nån timme och svänga ihop en stor lasagne som kan frysas in i portionsförpackningar. Is't it adorable hur jag blivit en liten hausfrau? Jag får nästan ont i tänderna. Kanske ska putsa lite fönster och damma dörrhandtag när jag ändå är igång. 

I wish nothing but the best for you

"I can imagine being about 40 and looking for him again, and turning up being settled and he's got a beautiful wife and some beautiful kids and he's compleatly happy and I'm still on my own. It's kind of about that"

This is not writing at all. Indeed, I could say that Shakespeare surpasses literature altogether, if I knew what I meant

If I only knew what I ment. Svårigheten tenderar, allt som oftast, för mig vara att kunna formulera det jag menar som jag själv tycker är så uppenbart. Istället för att skrika lite på insidan och sedan sluta mig som en mussla. Det verkar som att det bara är i någon slags skrift jag vågar och kan, även om skriften i sig förblir ovisad och oälskad av världen. Nej det är inte så fast jo, det är ju precis så det är men inte som du tror eller säger - förstår du?
Inte jag heller. För det mesta. Antar att jag kan gotta mig i att vara en lite "komplex" person. Det låter ju onekligen mer creddigt än att vara enkel. Ska nog börja använda svart basker, svart polokrage och enbart dricka svart kaffe. While reading "Svarta vykort" och vara så analyserande man bara kan vara.

Känner mig tämligen stressad över due date på måndag och min bristande hjärnkapacitet (enligt rättstavningsprogrammet på Blogger finns det inte ens hjärnkapacitet utan endast hjärtdito - ska jag se det som en pik?). Som det är nu skyller jag på det här lilla faktumet att min kropp har typus noll mat i sig. Jag behöver lite mat för att fungera. Som de säger i Den girige; man skall icke leva för att äta, utan äta för att leva. Jomen serru, en pizza på det?

Vad mer kan man säga om den här dagen? Att jag är snyggare som panda, vet inte om det glädjer mig eller icke. 

[...] Ni som är förnuftet personifierat

Förnuftet går på tomgång liksom min uppvomiterade buk. Jag läser Molière och försöker vara lite klok men ikväll blir det gissningsvis inte mycket gjort. Försöket till lyrikanalys av Tranströmer resulterade i ett språng till dramatiken som med ens känns ofarlig och kärleksfullt luddig. Något att vila lilla huvudet på. För just i detta nu tvivlar jag på att det finns mycket alls i detta huvud. Förutom en tryckande värk.
Aouwh. 

And I'm in Lund again and I still don't get things right

De första små vacklande stegen in på en ny plattform för att blottlägga mitt liv och mina tankar. 

Elin har flytt till Lund för att utveckla sina litterära kunskaper och dela säng med en skåning. Sämre anledningar har man väl hört. För tillfället är dock det enda som utvecklas någon slags smitthärd i min kropp som gör att jag snyftar efter mamma och hennes omsorger. 

Nåja, jag ska inte gråta över spilld bröstmjölk. 

Bloggen då, ja. Med tanke på att jag tillbringat det senaste halvåret på hemtjänsten i Uppsala, vars intellektuella stimulans man kan likna vid att sitta på dass, har skrivlusten varit rätt...obefintlig. I och med att min hjärna nu väckts till liv efter sin dvala har jag fått upp kliet i fingrarna. Dessutom tänkte jag att det kan vara ett fint sätt för mina Uppsalafanz att hålla koll på mig. Så jag inte spårar ut liksom. Livet i Lund, och det börjar, tjae. Nu?

Här sitter jag och spinner mina smart-stasches - tog å piffade till mig för er fanz*! 

*Fanz: vanligt förekommande begrepp hos "storbloggaren" Hanapee