det finns saker jag saknar, typ när vi var nakna

Dagarna försvinner i ett nafs. Lite jobb då och då för att dryga ut kassan men annars är livet så skönt och fint. Ja, fint är precis vad det är. Lugna dagar hos mormor med kakor och sådär iskallt gott vatten som bara finns i Simmes, vinkvällar med Allsång på Skansen, långa promenader i skogen, trevliga middagar och slappa kvällar på verandan.
En grym utgång med min klockrena namne inatt och det verkar ju onekligen som fejknamn när vi presenterar oss som Elin&Elin. Dansade på ett smockat dansgolv till stängning och kom ut i morgonljuset innan jag tog en taxi hem med världens trevligaste chaufför. Gosar med katten om nätterna och sover lite för länge på mornarna. Shoppar lite för mycket, dricker lite för mycket och tränar lite för lite men känner mig bara så glad, glad, glad över livet och över att jag för första gången på länge känner mig som min ålder. Livet är en lek värd att lekas ordentligt.
Nu väntar en kväll av tantaluringar och små farbröder och sannolikt en och en annan blöja, vad kul det ska bli!

just där din axel blir till hals..

Allt är precis som det alltid varit. Fast inget är som det varit. Allt har ändrats men är detsamma ändå. Ett år kan betyda så lite och så mycket men sitter ändå där som en kil, gör att det blir trevande. Att vi känner av. Du har skägg och en hund som ser ut som du och jag har gjort mig av med mina piercingar och blivit en uns vuxnare, fast ändå inte, men annars. Annars är vi väl som vi var, på ett ungefär. Och det var så himla fint att se dig stå där i regnet där du stått så många gånger förr. Du med dina snälla ögon och jackan vi köpte i London.  Det var så himla fint att träffa dig igen. För jag har saknat dig så himla mycket.Så jävla mycket. 

Häromdagen, när jag hade tankarna långt borta sa min chef att jag ser annorlunda ut nu för tiden, chef nr 2 höll med. Ja det kanske är mina glasögon och så har jag ju tagit ut lite piercingar, sa jag lite lamt men nej nej, inget sånt. Du har mognat på dig, det är nåt med hela ditt sätt. Du har blivit en dam, Elin!
Just benämningen dam fick mig att småle då det är precis så jag inte känner mig. Ingen tweedkavaj, loafers och korrekt uppförande enligt de damvibbarna jag tidigare under året fått.
"En dam tenderar att syfta på en kvinna av äldre karaktär. Klimakteriet, dålig syn och tendens att inte vara attraktiv tillhör några av damens egenskaper."  Wikipedia leverar grymma sanningar. På ett år har jag alltså blivit ful, gammal, blind och uttorkad. Någonting inom mig hoppas på att det inte var chefens tolkning av ordet men hey, jag ser det inte som en omöjlighet. Kanske har gnistan i ögonen slocknat, deppigt.

Möttes av den där befriande glädjen som bara små barn ger en. Rebecca kom springande mot mig på gatan skrikandes mitt namn och kastade sig in i min famn. Sen dansa, pausa vi en stund och jag har fått så fina teckningar med mitt namn skrivet på sig. En kyrka med ett litet fönster och ett hus för mammor och bebisar bara för mig. Cyklade fort fort på mammas cykel så att små adrenalinskrik slapp fram och köpte såpbubblor och jordgubbar på Ica. Åt tacopaj och sörplade rosa, söt mjölk med små jordgubbsfrön i till efterrätt, mjölk blir aldrig så gott som efter lite interaktion med jordgubbar. Oscar lekte madman och fotbollshuligan och sprang runt i en fart som bara 1åringar har. Små knubbiga armar som ger kramar kan vara det mest underbara som finns, och blöta pussar. Blöta pussar är alltid fint.

Imorgon hoppas jag på svar kring min besynnerliga kropp. Läkarbesök på morgonen, observationsjobb mitt på dagen och kvällspass fram till tio. Läkarbesöket kan ju vara extra lämpligt då jag lyckats stuka foten och fucka upp knät ordentligt idag. Gravitation, it's a bitch.

i'm not living in the real world

Det är sommarlov fast ändå inte. För jag är vuxen och då har man inte sommarlov.
För att jag har en uppsats att skriva klart. För att jag inte fick den tiden. För att jag ska jobba.
För att utan pengar kan man inte göra mycket alls.
Vuxenliv, smuxenliv. 


På den där så kallade vuxenfronten så har det väl för övrigt varit en lyckad dag.
Skrev på kontrakt för en lägenhet i Lund i höst, en fin tvåa som kostar muchacho men å andra sidan kan man väl inte sätta ett pris på lättnaden över att ha en bostad, att få ha nagellacksflaskor i glas i badrummet eller bara friheten. Inte vara inneboende på nåder. En inflyttningsfest börjar ta form i tankarna (och om min hyresvärd skulle ramla in här så lovar jag att det kommer vara en ytterst skötsam tillställning)
Så där har vi ju sannerligen en ljuspunkt - min framtid i Lund är signerad och klar.
Jobb har det också hunnits med, eller rättare sagt, att få jobb. En enkel sak det där. Välkommen tillbaka (temporärt och helt och hållet på timmar så jag bestämmer tider själv, skönt!) på gamla jobbet så jag börjar redan imorgon. Lite löneförhandlingen på morgonen så sätter jag fart med ett arbetspass från 9 till 15 sen. Dessutom sökt en hel massa andra jobb så vi får se vad sommaren har att komma med.  
Avancerar aning för aning mot den åtråvärda lappen jag så länge suktat efter också, planering planering. Vi får se hur det går med den saken. Livet är dock infernaliskt härligt i all sin jäklighet. 

I'll always think of him fondly as an asshole

Från flickrummet till Fritzl-källaren, 2 trappor ner känns det som en förändring. Lite mera distanserat från familjen men ändå nära. Skönt. Minns en fumlande femtonåring som pussades med en stockholmskille som missat tåget. Kittlande nervöst och nu står sängen på samma plats som då fast det är en annan säng och en annan tid. Eller kanske hur bästis-Alex blev inneboende ett par dar i veckan under gymnasiet och låg här och snarkade och förskräckt vaknade av mina infall mitt i natten då jag ryckte upp dörren och gormade att vi försovit oss. Nu är källarrummet mitt för en månad och jag gör nya minnen. Ändå, it's good to be home. Trots att jag saknar en bröstkorg att ligga på och närhet. 

Fast jag hoppas det är relativt fritt från spindlar här nere... 

 

ibland har jag känt att jag duger

Det är lustigt hur man kan mäta tid i förhållanden. När var det egentligen något hände, nej men det var innan X, det var mellan X och Y, det måste ha varit under Y om jag tänker efter. Lustigt.
Tiden är lustigt överlag. Hur snabbt det går vissa medans andra stampar kvar på samma ställe. Inte kan förmå sig att ta ett första steg medans den andre redan passerat någon slags mållinje - om nu det är någon vinst att vara först. Vinnaren har sannolikt missat den fina utsikten på vägen.
Tänkte jag på vid rött ljus på väg hem från Gävle - något skamsen över antalet kronor jag shoppat upp på chanelsmink och vackra kläder. Tröstshopping är mer trösterikt än choklad, inte för att jag tröstätit någon choklad. Ben och Jerry's visserligen, men i övrigt så...lockar det mig inte.
Har en brutal träningsvärk i lår/rumpa efter gårdagens bravader i joggingspåret - den förbannade utfallsgången jag alltid ger mig på så fort jag springer ute. Inbillar mig att rumpan stramar till sig bara utav ren förskräckelse.

Förutom tidiga tidiga bilfärder till Gävle så läser jag. Och skriver. Men mest läser jag. Just nu "Jag ska egentligen inte jobba här" och känner mig förberedd på sommarjobb nu snart snart. Nästa vecka antagligen. Fint att det finns en dörr öppen även om jag bara vill glänta en aning på den.
Nu ska jag återgå till soffan för att läsa och måla tånaglarna. Mint blir en bra färg. Crispy på nå vis. Tår som är redo att knapras på.

A girl knows her limits, a wise girl knows she has none.

Boom sa det, så sköt sidvisningarna i taket. En riktigt aggressiv kurva på diagrammet och det känns rätt trevligt på något sätt. Hej på er allihopa.
Nationaldagen har kommit och gått och jag sov till mitt på dagen för att sedan ligga ytterligare någon timme och mysläsa i sängen. Lugnet. Promenerade till affären med lil'sis och handlade mat och blommor och släpade hem kassarna i duggregn. Kraschade en kartong med ägg i golvet (och kylskåpet) och svor en stund för att sedan skrattande skyffla upp sörjan och svabba golv. Bakade en Pinocchiotårta som dekorerades med blåbär och citronskal för den rätta patriotiska känslan. Tog en joggingtur i skogen och stannade och klappade hästar vid hagen, körde lite dansa pausa också för den delen. Gjorde utfallssteg och har nu en stramade känsla i låren, skönt.
Poppade en champagneflaska och skålade med delar av familjen för att fira Sverige. Grillade sparris, ryggbiff, halloumi, paprika och färskpotatis m.m och drack genomgående champagne.
Drack Hennessy som gjorde mig berusad av doften enkom och pratade pratade pratade om vart jag varit och vart jag är på väg. Det känns som att jag är på väg åt rätt håll. I vilket fall som helst har jag de som hejar på mig längst vägen.

Jag mjukhånglar lite trevande och försiktigt med livet och det känns fint.

Take a deep breath and fuck this shit

Livet i Lund har packats ihop och majoriteten av mina ägodelar är inpackade i ett förråd på tre kvadratmeter. Böcker, kläder, porslin, drömmar och självkänsla ligger staplade och väntar på bättre tider.
I fredags gick det inte längre. Jag ville runda av terminen och lämna Lund med en bra känsla inför hösten men det blir sällan som man vill.

Jag vet inte längre vem jag är. Jag vet inte hur jag ska hitta mig själv.
Du säger att du behöver andas men måste du ta mina andetag ifrån mig.
Du säger att du hoppas jag får hjälp att reda upp mina problem, jag hoppas att du får hjälp att hitta ditt känsloliv. Och att du kan respektera mig så som jag respekterar dig.

Nu ska jag plocka upp skärvorna av mig själv och försöka sätta ihop dem till samma figur som jag var för ett år sedan, innan jag släppte in en man med en slägga innanför mina murar.