Från flickrummet till Fritzl-källaren, 2 trappor ner känns det som en förändring. Lite mera distanserat från familjen men ändå nära. Skönt. Minns en fumlande femtonåring som pussades med en stockholmskille som missat tåget. Kittlande nervöst och nu står sängen på samma plats som då fast det är en annan säng och en annan tid. Eller kanske hur bästis-Alex blev inneboende ett par dar i veckan under gymnasiet och låg här och snarkade och förskräckt vaknade av mina infall mitt i natten då jag ryckte upp dörren och gormade att vi försovit oss. Nu är källarrummet mitt för en månad och jag gör nya minnen. Ändå, it's good to be home. Trots att jag saknar en bröstkorg att ligga på och närhet.
Fast jag hoppas det är relativt fritt från spindlar här nere...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar