Jag vet inte jag men på något sätt tyckte jag det var fint, ömmade för fragmenten från det förflutna.
Kanske är det inget, kanske är det något men i vilket fall som helst gör de ingen skada av att få andas lite.
2012-06-17
Jag älskar att stappla hem i en ljum sommarnatt med ljudet av kvittrande fåglar. Att dricka vitt vin med fruktsoda och på en balkong mitt i stan höra bilar, fest och andas cigarettrök blandat med avgaser
Det är skönt att få ge andra tröst
För varje dag blir jag lite starkare, lite hårdare, lite lyckligare. Även om jag slungas tillbaka in i minnen och skit emellanåt
I did what every girl would do, I did it all over again.
2012-07-02
Nog får vara nog, beslutade jag mig för and crossed you off my list. Ett klick på "Ta bort vän" för du är inte min vän. Friends don't treat friends like that, älskling. Det låter ju så fånigt ibland, detta uppbrottstänk och grubbleri. Som om det vore på liv och död. Men det känns ju just som det, just då, i den stunden. Fast det visar sig, bara några dagar senare att fy fan vad skönt. Fyrahundraåttionio kilo har lufts från axlarna och viss, det är ju skönt att slippa tyngas ned i marken men det som får plats istället är ilska. Du som bara talar i klyschor och inte yttrar en enda sanning. Lovar runt men håller tunt, håller faktiskt inte ett enda dugg.
Du kan omöjligt vara min vän. Noll respekt, från din sida och nu är den slut från min.
Sitter i fönstret, ser ut över Strandgatan, känner den kyliga havsvinden och irriterar mig på den kliande tatueringen på armen som jag kommer på mig själv med att gång på gång på gång nästan nästan börja klia innan jag kommer på att kliandet bara gör det värre. Det är dags att sluta klia nu, på alla irriterande sår. Out of sight out of mind.
Tack hej, fuck dig, jag har fått nog.
Det är skillnad på att ha en kuk och att va en kuk.
2012-07-28
Det finns bra dagar. Det finns dåliga dagar. Idag är förvisso en bra dag, men såhär på kvällen så kryper det sig på. En fadd smak av obehag längst bak i svalget. Svårt att spotta ur men svårare att svälja ner. Så jag tillåter mig att dyka rakt ner i minnen. Bryter mot huvudregeln; Never look back, move forward. Tittar så långt bak att jag blir spyfärdig av åksjuka. Bildarkiv, gamla konversationer, falska leenden och glada förhoppningar. Ibland bara ibland stannar jag upp och tänker tillbaka. Resten, resten av tiden lockar framtiden med viskningar om något mer, något större, något som reser sig ur askan och ger dig en käftsmäll.
Jag rensar i röran, sorterar och kastar ut. Försöker damma i hörnen.
2013-01-18
Har fnulat på någon slags årssummering som stagnerat lagom till sommarmånaderna. Som livet då antar jag. Och varför lägga energi på att tänka tillbaka? Lika bra att gräva där jag står, så att säga. Och gräva mig framåt, på något vis.
Årsskiftet kom och jag välkomnar detta år; det första i min levnadstid där den fyr-siffriga kombinationen består av fyra olika siffror. Det känns turbringande på något vis.
Häromdagen fyllde jag år, något jag inte alls sett fram emot. Tjugoett känns som ett brutalt kliv närmre medelåldern och jag hade inte alls lust att träda in i det ensam.
Ensam, vilket jag absolut inte är. Insåg jag med råge på den fruktade dagen D. Ett nattjobbande mamma tittade förbi min lägenhet på morgonen med nybakat bröd, för att jag inte skulle behöva vakna ensam. Sen lunch på Plock med min käre far. Några avslappnande timmar för mig själv (som kändes behövliga, har jobbat som ett litet as senaste veckorna). Poleträning med min syster innan middag på Kött, kök och bar med mamma&Hans, en bror med sambo och ett stycke Helen. Avslutande tårtkalas med whisky hemma hos mig innan jag fann mig ensam hemma en halvtimme innan dagens avslut.
Och ja, just i den stunden var jag ensam men så lycklig över allt jag har. Över alla som finns här för mig. Jag tror att mitt nya år började där och då, på min tjugoförsta födelsedag, med en inre tillfredsställelse och en hunger efter årets utmaningar. Ja jävlar, nu kör vi.
2013-04-20
Vi går liksom hand i hand genom livet, mina skuldkänslor och jag. Vi släpper sällan taget om varandra. Vi går med fingrarna ihopflätade och osynkade steg. Den ena får hasta ikapp, oftast jag.
Mest för det jag inte gör. Allt det jag försummar.
"Du försvinner ibland, Elin" och jag vet det själv och skäms. Förlåt kära vän för att jag försummar dig stundvis.
2013-04-27
Ibland måste man ta och lassa fram sina ladyballs, stå upp för något jäkla ting här i världen. Som sin utbildning till exempel. Som stundom känns löjeväckande.
Var på en kulturdebatt för inte så länge sedan, Ernst Billgren drog där en liknelse till något jag inte minns men det han sa var (väldigt fritt citerat här) att om en fågel finner sig hotad av en katt på ena sidan och en hund på andra och ser att ett piano faller mot den rakt ovanifrån - det fågeln då gör är att börja tvätta sig.
Så resonligt oresonligt. Vad gör en när stressen blir ohanterbar? Skiter i hantera den.
2013-05-05
Ett år går ändå fasligt fort.
För exakt ett år sen satt vi på en bänk utanför Universitetsbiblioteket och var lite bakfulla, vi höll hand och kramades och sa att vad konstigt det känns. Jag snyftade lite och du gjorde dina konstiga grimaser som du alltid gjorde när du verkade vilja framkalla en liten tår eller liknande. Sedan satte jag mig på ett tåg hem och det var inte längre vi. Det var ett du och det var ett jag.
Riktigt slut var det inte där, en kräkframkallande månad följde och jag minns maj med en gnutta fruktan.
Det där att stå inför ett nytt kapitel i livet utan en aning om vad man ska ta sig till. Att ta klivet ut och falla fritt tills man hittar något att greppa tag i.
Idag har jag varit singel i ett år. Ett epitet jag länge suktade efter. En intensiv sommar med rebounders. En mörk höst i jakt efter jobb och stabilitet.
2013-08-31
Jag har bytt location till Stockholm, på obestämd tid. Jag blev för rastlös i Uppsala och glädjen i att vara hemma passerade långsamt över till leda och den där klådan inuti. Rastlösa ben och ett vandrande sinne. Stockholm är stort och nytt och främmande men ändå så litet, nära, tryggt och hemtamt. En bra början, på vad vet jag inte men halva nöjet är väl att ta reda på det, antar jag.
"Om man är arg så är man arg, konstaterade lilla My och skalade sin potatis med tänderna. Man ska vara arg ibland, vartenda knytt har rätt att vara ilsket. Men han är arg på fel sätt, han blåser inte ut nånting, han drar i sig."
Kanske har jag haft pyspunka ett tag. Jag har andats in och in, dragit i mig ilskan men aldrig riktigt låtit andetaget blåsas ut, inte tömt mig på all förruttnad ilska.
