Nyårsnatten, den blev lyckad. Jag garderade mig i en rustning gjord av silvriga paljetter och värmande päls, bar mina klirrande kassar som alla andra och spenderade kvällen med goda vänner, härliga människor. Åt, drack, quizzade och vid tolvslaget stod vi på Mosebacke och skrek på ett brötigt killgäng som ansåg det vara fittigt att inte få skjuta raketer mitt bland folkmassan. Snoppade en cigarr med tänderna och vandrade längst med gatorna på Söder. Tog oss till Färgfabriken och dansade till smäktande kärleksballader, drack cava och nöp pojkar i stjärten. En fin kväll, en bra natt.
Vem tror jag att jag är?
Jag är den där bruden som tror hon kan höra av sig när hon vill, och i samband med det gör den där så enormt indignerad. Den där vackre, biffiga och fullständigt innehållslösa snubben som jag helst gör annat än att prata med. Och ursäkta men när ska jag annars höra av mig om inte när jag vill? Raring vem trodde du jag var? Han gör sig bättre med sina snuskyssar i 2013, tror jag.
