Det är fest hos mig ikväll och du är välkommen in

Ni vet dagen efter, så här såg den ut för mig idag. Vaknade halv elva med en finfin baksmälla och en stökig lägenhet och en okänd naken man bredvid mig. Det där sista var inte riktigt sant för det var ju Vilhelm och honom känner jag ju någorlunda i alla fall. Blev pizza till frukost från pizzerian nedanför och jag konstaterade att det är ungefär 40 steg dit (ja, jag räknade, men sen så är det ju olika på långa ben liksom) och det kändes helt överkomligt. Dessutom sken solen som om de vore sommar och jag hade på mig rosa velourshorts och pizzabagaren är en jättesöt grek som verkligen öser på oliver när jag ber om "massa oliver". Efter intagandet av föda blev det städa städa städa.
   Igår var det slut på första delkursen och jag höll med tentafest i lägenheten. Om jag ska tro V's uträkningar blev det ungefär 1 person per kvm och det är väl helt okej? Trevligt med massa folk även om kvällen lämnade några frågetecken hängande i luften som varför kände jag med fingrarna på en het spisplatta eller varför avslutades kvällen med att några av oss satt i en bil och "hade det mysigt". För egen del avslutades det som en gammal tant med mys i sängen. Utan fylleångest. Vad fint. 

I don't mind making jokes, but I don't want to look like one.

Tankarna studsar omkring när det är meningen att jag ska vara produktiv. Det är väl konstigt hur livet vrider och vänder sig åt håll man aldrig anat. Känner att jag är så långt borta från mitt ”riktiga liv”. När pappa ligger på sjukhus och lillasyster fyller år imorgon. Allt jag kan åstadkomma är ett menlöst telefonsamtal för att kolla att allt gått bra och att alla som ska leva fortfarande är vid liv. Och det blir första gången på 17 år jag inte är med min syster på hennes födelsedag, det känns ofattbart konstigt på något sätt. För ett år sen var jag nyopererad och var med pappa på Musikverkstaden för att köpa ett fint keyboard. Tittar på inspelningen av Emma spelandes och längtar hem till min familj. Till min lillasyster som inte är så liten längre och så väldigt klok och till min nyopererade pappa och till min kramiga mamma som alltid tänker på mig. Och min styvfar som nog är en av de snällaste styvisar man kan ha.
En konversation igår fick mig att längta efter mina vänner. Att sitta i ett studentrum på en säng och dricka te och prata secret stuff.
Försöker intala mig att never look back, move forward, men det är så svårt när jag drömmer om nätterna och får gnag i bröstet. När jag inte kan släppa ord, handlingar, tankar. Som ligger i det förflutna men ändå stinger till ibland. Ibland önskar jag att jag var en sån som inte tänkte alls.

LUND UNIVERSITY

Ville bara visa upp en liten present som jag fick av en viss fin pojkvän igår. Är den inte vacker så säg? 

Nu är jag redo för en gedigen studietid, inte sant?
Ska återgå till mina hemmafru-sysslor nu (att hänga skjortor i tvättstugan är onekligen något nytt för mig) - disken står och frodas i köket och jag tror dammsugaren ska få ta och luftas lite. 

Vem som helst som vill nånting kan tjäna en miljon

Det är tisdag och jag dör slapphetsdöden. Igår var det deadline på den första "hemtentan" under utbildningens gång. Alltså skulle tre analyser; en dramatikanalys, en lyrikanalys och en epikanalys på olika texter lämnas in 12.00 på kurswebben. Vid söndag kväll hade jag ännu bara gjort två stycken och inte ens bestämt mig för vilken text jag skulle ta för epik. Hello sistaminutenbruden. Så jag gick upp klockan åtta, glad i hågen och smattrade iväg på datorn i två timmar och sedan var det klart. Orka överanalysera liksom.
Resten av dagen kändes sådär lagom otvungen. Cyklade en liten tur, var på biblioteket och lånade en del böcker inför nästa delkurs, fikade på stan med Vilhelm och klockan fyra var det dags för mitt första yogapass här i Lund. Kom, fint nog, sent efter att ha cyklat vilse kring industrigator och kom in lagom flåsig och bara kastades in i "nu så andas vi djupt och långsamt och böjer på oss tills vi spricker längst hela ryggen". I början av passet fick jag grova känslor av att vomitering var på uppgång men turligt nog slapp jag det (speciellt tur eftersom yogadamen placerade mig allra längst fram, kanske som straff för min sena ankomst, och jag var därmed i allas syn...). 75 minuter senare var jag så lagom mör och glad och cyklade inte vilse på vägen hem.
Den renande känslan av yoga alltså. Gillar att det här verkar vara riktigt jobbig, hård, svettyoga. Idag är träningsvärken helt absurd. Min kropp har liksom vant sig av med det, har inte varit på gymmet sedan min flytt hit och yoga var det väl ett helt år sen. Men men. Nya tider nu. Bra så!


Idag blir det att läsa och hitta konstruktiv kritik på analyser inför morgondagens opponering. Och så ska jag läsa i "Till Esmé" av J.D Salinger. Lite nöjesläsning. Vad fint det blir. Kanske jogga en tur om den andan ligger på.

You're brave enough to leave me with my gastly mind

But there are things you need to know about me. I'm weak right now, so weak right now. I need proof before I dare to open this heart. So I've prepared a quiz for you. Would you freak out if I said I liked you? Do you walk the line? Is your IQ higher than your neighbours? And is it very much higher than mine? Can you sleep when I grind my teeth? Do you look away if I slob when I eat? Will you let me be myself? Can you at all times wear socks? Because I'm still scared of feet. And if I'd fall, would you pick me up? If I'd fall, would you pick me up? Do you talk in the middle of Seinfeld? Do you read more than two books a month? Do you get racist or sexist when you've had a few? Is it fine if I make more money than you? Have you slept with any people I work with?Is there anyone you'd rather wish I'd be? Do you still keep pictures of old girlfriends? Are they prettier than me? 

Man kan aldrig få för mycket rödbetor

Jag tog mig ner på stan idag. Cyklade i maklig takt ner till Mårtenstorget där det var marknad. Stånd efter stånd med grönsaker och frukt och blommor. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att botanisera runt bland kålrötter och solrosor. Klämde på fina, närodlade rödbetor och smekte röda päron över dess svällande buk.
Köpte med mig en hel påse med potatis, rödbetor, svartrötter (eh, MUMS), palsternacka, päron och färska fina majskolvar för bara 60 kronor. Så billigt och så fint. Köpte en blombukett av en söt tant och enstaka solrosor av en bedårande blond påg.  Resten av dagen har jag tillbringat i lägenheten, pysslandes med ditten och datten och undvikande av dotten. Har kommit en bra bit med det som jag måste dock, alltid något.

Här kommer lite Lundblickar för den intresserade.

 Universitetsbiblioteket

 Dag Hammarskjöldsväg 1B, eller som man också kan säga, hemma

 Tämligen provisoriskt

 I Lund äter studenterna lunch på torget. Tydligen. 

 Lilla Fiskaregatan 

Lördagskväll i eget sällskap

  

Vardagsrummet, soffdelen

Me, myself and I

Godmorgon på sig! Här sitter jag och ser ut som ett psykfall med morgonkaffet. Tror jag sovit bort det mesta av den mysiga smittan som härjar i min kropp. Nu är det bara konstant illamående och lite spontanthrow-ups som återstår. Men helt klart bättre idag. Hoppas det fortsätter i denna riktning nu.

Annars då? Tja, testar på att vara gräsänkling for the first time. Pågenlimpan har åkt iväg till någon ort jag inte registrerat för att trimma styrelsemedlemmar eller något liknande. Väldigt uppmärksam girlfriend, yes.
Så med andra ord har jag ett dygn helt allena att göra vad jag vill med. Eller vad jag vill. Analyserna pocker ju en aning på uppmärksamhet. Men annars tänkte jag ta mig en promenad ner på stan kanske. Njuta av lite frisk skåneluft. Pilla mig i naveln nån timme och svänga ihop en stor lasagne som kan frysas in i portionsförpackningar. Is't it adorable hur jag blivit en liten hausfrau? Jag får nästan ont i tänderna. Kanske ska putsa lite fönster och damma dörrhandtag när jag ändå är igång. 

I wish nothing but the best for you

"I can imagine being about 40 and looking for him again, and turning up being settled and he's got a beautiful wife and some beautiful kids and he's compleatly happy and I'm still on my own. It's kind of about that"

This is not writing at all. Indeed, I could say that Shakespeare surpasses literature altogether, if I knew what I meant

If I only knew what I ment. Svårigheten tenderar, allt som oftast, för mig vara att kunna formulera det jag menar som jag själv tycker är så uppenbart. Istället för att skrika lite på insidan och sedan sluta mig som en mussla. Det verkar som att det bara är i någon slags skrift jag vågar och kan, även om skriften i sig förblir ovisad och oälskad av världen. Nej det är inte så fast jo, det är ju precis så det är men inte som du tror eller säger - förstår du?
Inte jag heller. För det mesta. Antar att jag kan gotta mig i att vara en lite "komplex" person. Det låter ju onekligen mer creddigt än att vara enkel. Ska nog börja använda svart basker, svart polokrage och enbart dricka svart kaffe. While reading "Svarta vykort" och vara så analyserande man bara kan vara.

Känner mig tämligen stressad över due date på måndag och min bristande hjärnkapacitet (enligt rättstavningsprogrammet på Blogger finns det inte ens hjärnkapacitet utan endast hjärtdito - ska jag se det som en pik?). Som det är nu skyller jag på det här lilla faktumet att min kropp har typus noll mat i sig. Jag behöver lite mat för att fungera. Som de säger i Den girige; man skall icke leva för att äta, utan äta för att leva. Jomen serru, en pizza på det?

Vad mer kan man säga om den här dagen? Att jag är snyggare som panda, vet inte om det glädjer mig eller icke. 

[...] Ni som är förnuftet personifierat

Förnuftet går på tomgång liksom min uppvomiterade buk. Jag läser Molière och försöker vara lite klok men ikväll blir det gissningsvis inte mycket gjort. Försöket till lyrikanalys av Tranströmer resulterade i ett språng till dramatiken som med ens känns ofarlig och kärleksfullt luddig. Något att vila lilla huvudet på. För just i detta nu tvivlar jag på att det finns mycket alls i detta huvud. Förutom en tryckande värk.
Aouwh. 

And I'm in Lund again and I still don't get things right

De första små vacklande stegen in på en ny plattform för att blottlägga mitt liv och mina tankar. 

Elin har flytt till Lund för att utveckla sina litterära kunskaper och dela säng med en skåning. Sämre anledningar har man väl hört. För tillfället är dock det enda som utvecklas någon slags smitthärd i min kropp som gör att jag snyftar efter mamma och hennes omsorger. 

Nåja, jag ska inte gråta över spilld bröstmjölk. 

Bloggen då, ja. Med tanke på att jag tillbringat det senaste halvåret på hemtjänsten i Uppsala, vars intellektuella stimulans man kan likna vid att sitta på dass, har skrivlusten varit rätt...obefintlig. I och med att min hjärna nu väckts till liv efter sin dvala har jag fått upp kliet i fingrarna. Dessutom tänkte jag att det kan vara ett fint sätt för mina Uppsalafanz att hålla koll på mig. Så jag inte spårar ut liksom. Livet i Lund, och det börjar, tjae. Nu?

Här sitter jag och spinner mina smart-stasches - tog å piffade till mig för er fanz*! 

*Fanz: vanligt förekommande begrepp hos "storbloggaren" Hanapee