Det är tisdag och jag dör slapphetsdöden. Igår var det deadline på den första "hemtentan" under utbildningens gång. Alltså skulle tre analyser; en dramatikanalys, en lyrikanalys och en epikanalys på olika texter lämnas in 12.00 på kurswebben. Vid söndag kväll hade jag ännu bara gjort två stycken och inte ens bestämt mig för vilken text jag skulle ta för epik. Hello sistaminutenbruden. Så jag gick upp klockan åtta, glad i hågen och smattrade iväg på datorn i två timmar och sedan var det klart. Orka överanalysera liksom.
Resten av dagen kändes sådär lagom otvungen. Cyklade en liten tur, var på biblioteket och lånade en del böcker inför nästa delkurs, fikade på stan med Vilhelm och klockan fyra var det dags för mitt första yogapass här i Lund. Kom, fint nog, sent efter att ha cyklat vilse kring industrigator och kom in lagom flåsig och bara kastades in i "nu så andas vi djupt och långsamt och böjer på oss tills vi spricker längst hela ryggen". I början av passet fick jag grova känslor av att vomitering var på uppgång men turligt nog slapp jag det (speciellt tur eftersom yogadamen placerade mig allra längst fram, kanske som straff för min sena ankomst, och jag var därmed i allas syn...). 75 minuter senare var jag så lagom mör och glad och cyklade inte vilse på vägen hem.
Den renande känslan av yoga alltså. Gillar att det här verkar vara riktigt jobbig, hård, svettyoga. Idag är träningsvärken helt absurd. Min kropp har liksom vant sig av med det, har inte varit på gymmet sedan min flytt hit och yoga var det väl ett helt år sen. Men men. Nya tider nu. Bra så!
Idag blir det att läsa och hitta konstruktiv kritik på analyser inför morgondagens opponering. Och så ska jag läsa i "Till Esmé" av J.D Salinger. Lite nöjesläsning. Vad fint det blir. Kanske jogga en tur om den andan ligger på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar