september 22, 2012

when they cause your heart to mourn, remember what I said, that you was battle born

Livet är ett fucking bokmanus. Varje dag, nya bitchslapar.
Fredagskvällen inleddes med att besöka tvättstugan i huset för första gången sedan jag flyttade in igen i juli. Det är över två månader jag bott här utan att tvätta? Besynnerligt hur jag kan ha något att ha på mig, eller kanske hur sparsam jag är med tvätten? Okej för att jag fuskat och tvättat hemma hos mamma, och okej det där var att skarva med sanningen för det var hon som tvättade. De stundvis så eftertraktade "vuxenpoängen" gled iväg i en rasande fart där. Hur som haver så tog jag tag i skitgörat igårkväll och det var ju skönt.
Den där fruktansvärt tragiska inledningen på helgen räddades av Elin & Daniel då vi halvsprang i regnet för att hinna till bion för att se Lawless. Fruktansvärt bra film. Får 5 fuck'ups av 5! Vet inte vilken känsla som blev som mest påtaglig - att själv vilja vara en outlaw som kirrar moonshine och lever gangsterliv light i 30-tals Amerika eller att ha en sådan karl i form av Tom Hardy. Till det grymtandet skulle jag kurra om vi säger så. Amusing end of the night, man upphör aldrig att förundras över mänskligt agerande.

Idag är det lördag men den känns mest som söndag. Den ostrukturerade vardagen jag lever i för tillfället gör att helgen tappar lite charm. Jag kan redan vara uppe sent och ta långa sovmornar, haka på spontana grejer och ligga utslagen på soffan. Inte för att jag gör det varje dag. Men ändå. Att möjligheten finns gör helgen mindre åtråvärd. Lördag lördag, en dag som alla andra. Snart även den förbi. Jag sitter i timmar och skriver. Frågan är om något av det makes any sense.


På förmiddagen var jag buisness och gick runt med headset och kände mig viktig.


På kvällen var jag spjuveraktig och uppsluppen och sedan relativt nedslagen.
(fråga; är det någon idé att fixa håret dessa tider när regnet pissar sönder frisyren totalt efter 5 sekunders utevistelse?)

september 16, 2012

things change, friends leave and life doesn't stop for anybody.

Jag har flyttat in, flyttat hem, på riktigt nu. Jag har till och med köpt en bäddsoffa för övernattande gäster och sittande umgänge. Strukturen har inte riktigt hittat hit än, den försvann nog med adressändringen. Jag vet inte om jag lever i röran eller om röran lever i mig. 38 kvm kan vara nog så svårt att hålla ordning på.

Igår var det kräftskiva i en korridor och även om jag inte åt några kräftor så gick snapsen åt. Med egengjorda hattar och superdupertrångt sittande blir det snabbt familjärt och jag hittade kanske någon där som fick mig att lyfta på ögonbrynet. Nattliga telefonsamtal, flinka fingrar som fick med sig både de ena och andra och en invändig explosion ledde till mastig ångest i förmiddags som sig bör. Tillbringat dagen med att laga mat, dekorera, organisera. Allt i en känsla av trögflytande sirap. Födelsedagsfirande och bröllopsdagsfirande, jag var tårtgeneral och bakade tårtornas tårta "Sans rival" som inte ska ha någon konkurrent men jag vet inte jag, jag tycker nog alla tårtorna hade sin charm.

Tröttheten griper tag och det får bli en avrundning här. Det kanske inte blev något vettigt alls här men livet är sällan vettigt så varför ska en sketen blogg vara det. Livet är rätt fint i sin vardaglighet, stundvis förutsägbart tråkigt, andra fantastiska oberäkneligt. Stunderna av vardaglig leda, jag älskar nog dem mest av allt.