juni 07, 2012

ibland har jag känt att jag duger

Det är lustigt hur man kan mäta tid i förhållanden. När var det egentligen något hände, nej men det var innan X, det var mellan X och Y, det måste ha varit under Y om jag tänker efter. Lustigt.
Tiden är lustigt överlag. Hur snabbt det går vissa medans andra stampar kvar på samma ställe. Inte kan förmå sig att ta ett första steg medans den andre redan passerat någon slags mållinje - om nu det är någon vinst att vara först. Vinnaren har sannolikt missat den fina utsikten på vägen.
Tänkte jag på vid rött ljus på väg hem från Gävle - något skamsen över antalet kronor jag shoppat upp på chanelsmink och vackra kläder. Tröstshopping är mer trösterikt än choklad, inte för att jag tröstätit någon choklad. Ben och Jerry's visserligen, men i övrigt så...lockar det mig inte.
Har en brutal träningsvärk i lår/rumpa efter gårdagens bravader i joggingspåret - den förbannade utfallsgången jag alltid ger mig på så fort jag springer ute. Inbillar mig att rumpan stramar till sig bara utav ren förskräckelse.

Förutom tidiga tidiga bilfärder till Gävle så läser jag. Och skriver. Men mest läser jag. Just nu "Jag ska egentligen inte jobba här" och känner mig förberedd på sommarjobb nu snart snart. Nästa vecka antagligen. Fint att det finns en dörr öppen även om jag bara vill glänta en aning på den.
Nu ska jag återgå till soffan för att läsa och måla tånaglarna. Mint blir en bra färg. Crispy på nå vis. Tår som är redo att knapras på.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar