Höjdpunkten häromkvällen var självfallet Winnerbäck-konserten på Cirkus. Åkte från Uppsala redan vid 16 med mor och Hans och vi käkade middag på Cirkus restaurang som var över förväntan. Ovan konsertupplevelse att äta finmiddag i lokalen innan. Sedan började det.
Stämningsfullt med lite mystik, glödlampor som hängde i taket liknade eldflugor om natten. Avskalat med bara Lasse och 3 personer som utgjorde bandet. Enkelt men å så effektfullt.
En nedtonad konsert, mycket melankoli men det är just det jag gillar med Lasse. Han gör melankolin så vacker. Han väcker så mycket känslor hos mig; upprymdhet, framtidstro, sorg, ilska, ett jävlar anamma, nedstämdhet, en längtan tillbaka - allt på samma gång och så mycket mer. Han är så utlämnande och naken och klädsamt blyg. I texterna kan jag läsa in så mycket av mig själv, hur douchigt det än låter.
Stämningsfullt med lite mystik, glödlampor som hängde i taket liknade eldflugor om natten. Avskalat med bara Lasse och 3 personer som utgjorde bandet. Enkelt men å så effektfullt.
En nedtonad konsert, mycket melankoli men det är just det jag gillar med Lasse. Han gör melankolin så vacker. Han väcker så mycket känslor hos mig; upprymdhet, framtidstro, sorg, ilska, ett jävlar anamma, nedstämdhet, en längtan tillbaka - allt på samma gång och så mycket mer. Han är så utlämnande och naken och klädsamt blyg. I texterna kan jag läsa in så mycket av mig själv, hur douchigt det än låter.
Under konserten satt jag både med ett leende och med tårar i ögonen. Vid "Kom ihåg mig" kunde jag inte hejda mig utan föll tillbaka i minnen och saknade någon som varit med så många gånger.
Jag älskar Lasse för att får mig att känna så mycket på så kort tid. Och det med lite melodi.
Varför sa du ingenting? Varför lät du mig gå vilse?
Ingen ska se mig gå ner mig, jag kommer tillbaka! Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar