Helgmys på akutmottagningen

De senaste dagarna har inte varit så kul, nej. Det hela började med att jag på lördag vaknade i gryningen med lite besvär som orsakar ständig gång på damernas - if you know what I mean. Satans jävlar, det var ju kasst men sånt går att fixa relativt smärtfritt tänkte jag och ringde min ömma moder och fick recept på medicin som fixar biffen. Lite senare på eftermiddagen, dagen förlöpte med ihärdigt spring och jävligheter. Dessutom började jag må riktigt riktigt illa. Efter en kort promenad till Ica som V lurade ut mig på började det hugga i vänstra sidan av magen och illamåendet stegrades. Blev hemgång och sängliggande. Efter någon timme, som jag spenderat ensam i sängen, började jag frossa och huggen blev allt värre. Ringde mor som uppmanade mig att ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd om vart jag skulle söka vård. Blev ett "åk till akuten på en gång".
Ringde V och hulkade av smärta och vi åkte taxi till akuten där en evighetsväntan började. Satt först i väntrummet och grät tills jag fick komma till receptionen och därmed komma in och ligga på en bår. Blodprover, urinprover, blodtryck och liknande togs och efter inte så lång tid alls fick jag träffa doktor som klämde och kände och slog till mig på ryggen. Eftersom det smärtade något så förbannat över vänster sida var det sannolikt något med njurarna, kanske njursten eller inflammation. Kanske något annat, man vet inte. Stora mängder blod i urinen. Kräktes inne på toaletten. Får smärtstillande och hänvisas sedan till väntrummet då man ska testa mina prover lite till. Klockan var då kanske sju på kvällen och vi hade kommit in vid halv sex. Vid tio får jag komma in på ett rum för att vänta på läkare, något hungrande eftersom vi inte ätit något, inte har mynt till de få maskiner som finns att få mackor/frukt/godis/läsk ur, och inte har vågat gå från väntrummet för att köpa något IFALL jag blir inkallad just då. Finns det tid nu innan doktorn kommer? frågar V sköterskan. Nja, det vet jag inte, han kan komma när som helst svarar hon.
Halv ett kommer läkaren som säger "vi kan inte konstatera något från dina prover, det kan vara ett flertal olika saker, kom hit igen imorgon förmiddag, helst innan tio, så tar vi nya prover". Får lite smärtstillande med mig hem och beger oss hem för lite sömn...

Så, igår gick jag naturligtvis inte upp och iväg innan klockan tio. Jag var helt utslagen och sov som en klubbad säl till halv tolv. Åkte själv då V behöver plugga och jag inte vill ha skuldkänslor för missad studietid. Kom dit cirka kvart över tolv, fick vänta någon timme, komma in, göra prover och faktiskt få veta "proverna kommer ta minst en timme att undersöka, kanske två eller mer - så om du vill ta en promenad eller så får du gärna göra det" - det var ju skönt att få veta men jag stannade ändå i väntrummet med studielitteratur och försökte få någonting gjort. Ungefär 3 timmar senare får jag komma in i ett rum och där vänta en timme på att läkare kom, en störtskön typ som klämde och kände igen och konstaterade att jag hade inflammation i kroppen (baserat på en för hög snabbsänka) och att det sannolikt var njurarna. Skulle fixa så att jag fick smärtstillande och något mot illamående av sköterska - vilket jag inte fick förens typ 1 timme senare damn you sköterska - och sen komma tillbaka. Väntade i en timme till innan läkaren (som var underläkare) kom med en högre uppsatt läkare som undersökte osv. och konstaterade att det mest troliga var njurbäckeninflammation vilket kommer sig av UVI som stiger uppåt njurarna. KUL då. 

Han ordinerade dessutom att jag skulle få dropp innan hemfärd då jag hade alldeles för låga vätskenivåer. Så en barsk sköterska kom och fixade det och sen skickades jag iväg på min bår till ett inre väntrum där det var alla möjliga slags typer, bland annat en sjukt gnällig tant som såg mig som någon slags bundsförvant och stod och klagade vid mig tills jag låtsades somna. Fick någon slags panisk känsla av att ligga där och ville helst bara slita ur droppet och springa men efter någon timme blev jag befriad och fick åka hem. Skönt det. 

Ja, det var min helg det!