En vän sa att uppbrottet från V kom så plötsligt och att jag knappt skrivit något alls om det, på facebook och sådär. Det gjorde mig lite paff, för jag tycker jag har skrivit massor om det, jag tycker att jag fullständigt blottlagt allt. Men kanske jag bara har skrivit om det kryptiskt och inbäddat i andra meningar som folk visserligen förstår men kanske inte rätar ut så mycket. Jag tror inte jag vill skriva så mycket rakt på sak om V. Det tog slut. Det hade varit kasst länge. Jag hade avskärmat mig och han ville inte ha mig längre. Bra så. Sen en månad av psykisk nedbrytning som raderade ut varenda bra minne och istället fyllde hela min varelse av förakt och hat mot någon som jag tidigare älskat. Så kan det gå. Jag ångrar nog inget, men jag kan se tillbaka och fundera över "hur fan tänkte jag?". Ett fel närmare rätt och inte så mycket mer än så.
Med en katt på vänsterfoten som krafsar med sin lilla tass på högerfoten känns livet ganska tryggt och lugnt. Jag är kattvakt och det är skönt sällskap i min ensamhet. Jag tycker om att vara själv, men inte ensam. Kenya blir precis lagom. Lagom som bara finns på svenska och jag känner mig lite saudade som bara finns på portugisiska. Världen älskar original, så även jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar